Kennel Clearmount

Tänkvärda tankar

Maj 2014

Människan offrar hälsan för att tjäna pengar, sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan. 

 

Hon är så angelägen om sin framtid att hon inte njuter av nuet. 

 

Följden blir att hon inte lever i nuet och inte heller i framtiden.

 

Hon lever som om hon aldrig ska dö och så dör hon utan att någonsin ha levt. 

 

April 2014

When you forgive you don´t change the past...

You change the future!

 

Mars 2014

När du förlåter den som gjort dig illa tar du ifrån dem deras makt.

 

December 2013 

"Det är bara med hjärtat man kan se. Det viktigaste går inte att se med ögonen."

 

Ur "Lilleprins"

 

November 2013

Don´t dream your life. Live your dream.

 

Oktober 2013

En av mina favoritcitat.

 

Det finns inget värde i att förminska dig så att andra inte ska känna sig osäkra omkring dig. Vi föddes till att manifestera Guds härlighet inom oss. Den finns inte bara i några av oss, den finns i oss alla. När vi låter vårt ljus skina ger vi omedvetet andra människor tillåtelse att göra detsamma. När vi är befriade från vår egen rädsla frigör vår närvaro automatiskt andra.

 

Nelson Mandela, Sydafrika 1994.

 

September 2013

Tänkvärda tankar för vem?

För mig är de tänkvärda, det betyder inte att de är tänkvärda för dig. Vi har alla olika värdegrund. Men det är min förhoppning att några av er ska finna texten läsvärd och kanske även kan bejaka det jag tycker är viktigt i livet. Så vad är viktigt för mig? Hur vill jag leva? Om jag skulle plocka tre nyckelord hur jag vill leva mitt liv så blir det i kärlek, glädje och sanning.

 

Att leva ett liv i lycka går det?

Ja för en del människor fungerar det. Lycka innebär olika saker för oss alla, men om slutsumman av hur vi lever blir lycka så är det underbart. Behöver allt gå oss väl i livet för att vi ska känna lycka? Nej jag tror inte det. Men jag tror att när vi kan ta vara på svåra hädelser och dra lärdom utifrån dem så ser vi också andra möjligheter som kan lysa upp vår väg. Ingen människa går igenom livet utan sin beskärda del av elände, smärta och sorg. Det som gör skillnad är hur vi hanterar de smärtsamma och hur vi väljer att gå vidare. Hur tillåter vi oss att växa och ta lärdom av erfarenheter? Väljer vi att förminska oss eller väljer vi lärdomens väg?

 

Jag tänker skriva ett citat. Tyvärr är det inte jag som kommit på det men jag hoppas att det kan slå an en ton i någon av er.

 

”Sann glädje kommer genom att lyssna inåt och erkänna den de är”

 

Att inte vara den man är ämnad att vara, vem är man då?

I längden är det ganska tröttsamt att dölja sin rätta identitet. Jag kan också tänka att vi sedan tidig ålder har försökt anpassa oss för att passa in för att få bekräftelse, så har många av oss tappat bort sig själv. Till slut inställer sig frågan: -Men jag då? Vi har tappat bort oss själva i vår strävan att tillfredsställa andra. När jag tänker på det mänskliga livet så tänker jag ur ett trädgårdsmästarperspektiv.

 

Jag tänker att vi är som fullmatade frön när vi kommer till jorden. Vi har allt inom oss. Någon har sagt att vi föds som original och dör som bleka kopior. Om jag istället för frön kallar det olika förmågor och förutsättningar, som t.ex. en del är oerhört musikaliska andra tekniskt begåvade. Vi är olika, vi förblir olika och alla behövs.

 

För många av oss startar inte den själsliga tillväxten förrän lite senare i livet. Vi behöver några hårda törnar för att vissa av våra förmågor ska visa sig. Likväl som fröet ute i naturen behöver en skogsbrand, eller ökenfröet har kanske väntat i 100 år på att regnet ska ge liv. Som människa kanske vi råkar ut för svårigheter eller till och med katastrofer som totalt omkullkastar tidigare värderingar.

 

Många människor som har råkat ut för smärtsamma förluster kan när sorgen har klingat av uppleva en större medvetenhet och glädje i livet. En växtperiod kommer oftast inte av sig själv. En tragisk händelse omkullkastar de till synes trygga liv vi levt. Vi får en ny grogrund när nya frön som vi varit omedvetna om börjar spira, livet vänder åter.

 

Vårda det nya, låt det växa till och blomma. Våga känn glädje i det nya, släpp taget och bjud in det.

 

Jag tänker att varje människa har ett högre mål, en anledning till att vara på jorden.

 

När vi börjar förstå vårt högre mål är det lättare att känna tillit och att våga vara den vi är ämnad att vara.

 

När vi vuxit oss stora och starka kan det ibland vara nyttigt att fundera på:

- Vad står jag för, vad gör jag av mitt liv, vem är jag i förhållande till andra?

Precis som den frodiga växten som ibland behöver beskäras behöver vi ibland se över våra behov.

 

Gör jag det jag vill göra eller det jag förväntas göra? Vad innebär skillnaden för mig?

Att göra det jag vill, det jag har en naturlig fallenhet för eller göra det jag måste. Ibland tänker jag på vad jag ska bli när jag blir stor. I mitt fall började jag min yrkesverksamma bana som florist, därefter trädgårdsmästare. Tidigt kom det egna företaget med i bilden. Jag har arbetat med levande material, form & färg, mött massor av människor med idéer och åsikter genom mitt arbete. Årstiderna har varit tydliga. Att få skapa förutsättningar för god tillväxt och skönhet. Att få vara en del av något bestående som varar långt efter min död. Att få skapa miljöer som påverkar andra människor positivt. Skulle inte det räcka? Jag känner mig så priviligierad att jag har fått vara en del av moder jords generösa överflöd.

 

Nu när jag ser tillbaka på mina yrkesverksamma år så var det de gröna fingrarnas väg jag skulle gå…